e hade ätit frukost och gick tillbaka till bungalowen för att göra sig klara för ännu en dag på stranden. Malin Wesén och barnen Vibeke, 21, Filip, 17 och Emma, 14, hade varit i Khao Lak i elva dagar och var redan bruna som pepparkakor.
– I frukostmatsalen såg vi att det kommit många nya turister, de var fortfarande vinterbleka. Vi hade tre dagar kvar av vår semester, säger Malin och berättar att de väntade på att Filip skulle fixa frisyren när de plötsligt hörde ett fruktansvärt dånande ljud som de aldrig hört förut. Det lät som att ett jetflygplan rusade sina motorer.
– Hjärtat rusade av skräck och jag bad barnen stanna inne medan jag gick ut för att titta vad det var. Det första jag såg var några ur personalen som kom springande med skräck i blicken. Jag hade solen i ögonen och kunde inte se så mycket men hann tänka att det kanske var en terroristattack, eller hade det blivit krig och vi blev anfallna?
Malin fastnade under vattnet
Inom loppet av några sekunder fick Malin se en enorm vägg av vatten komma brusande rakt mot dem i enorm hastighet.
– Vattnet var svart av bråte och jag skrek till barnen att komma ut ”spring för livet!” Vi sprang. Filip vände sig om och såg på mig. Han var alltid så hjälpsam men jag skrek att han inte kunde hjälpa andra utan måste rädda sig själv.
Malin såg att en i hotellpersonalen hoppade upp på en mur och hon tog ett blixtsnabbt beslut att följa efter. Hon tittade på barnen som sprang vidare och sedan såg hon dem aldrig mer.
– Så fort jag hoppat över muren kramade jag om en palm och sekunderna efter det var väggen av vatten över mig. Jag tappade taget om palmen och drogs ner i vattenmassorna. Där fastnade jag i bråten.
Malin säger att hon var helt säker på att livet nu var över och att hon förundrades över att det kändes som att hon andades luft när hon i själva verket svalde vatten genom både näsa och mun.
– Jag tänkte på mina barn och kände mig trygg i att barnen skulle klara sig. De var unga och starka. Filip spelade tennis i elitklass och Emma var en duktig ryttare. De skulle överleva och de skulle klara sig utan mig. De hade två syskon och papporna kvar hemma i Sverige.
När Malin förlikat sig med tanken på att dö och såg sig själv ligga i en kista i en kyrka slungades hon plötsligt upp ur vattnet och hann ta ett andetag innan hon drogs ner och fastnade ännu en gång. Som genom ett mirakel slungades Malin upp i luften ännu en gång och nu drogs hon inte tillbaka.
– Då tog överlevnadsinstinkten över och jag bestämde mig för att kämpa. Det låg en massa bråte ovanför vattenytan mellan två palmer och jag tog sikte på det. Jag fattar inte var jag fick krafterna ifrån men jag tog mig upp på bråten och såg hur hela Khao Lak låg under vatten.
Ropade på barnen – allt var tyst
Malin beskriver en kuslig tystnad och att det kändes som om hon var den enda överlevande efter katastrofen, som ännu inte hade något namn.
– Jag hörde inga ljud alls, inte ens från fåglar. Det var kusligt tyst. Tills en bungalowgranne plötsligt dyker upp ur vattenmassorna. I sina armar håller han en liten pojke och jag ska aldrig glömma synen av hur pojken hela skuldra var bortsliten. Det är obegripligt hur mannen lyckats hålla fast i pojken genom hela förloppet.
Efter en stund dök en tysk kvinna också upp och tillsammans kröp och kravlade de överlevande bort från katastrofområdet.
– Jag var i chock och kände ingen smärta trots att jag var svårt skadad och ena fingret hängde i en slamsa. När jag råkade trampa på en spik slet jag bara loss den ur foten och gick vidare. Min enda tanke var att hitta mina barn. Jag ropade på dem och hoppades att få ett svar.
– Den enda som ropade tillbaka var en människa långt, långt ner under bråten som skrek ”help!” Jag har så ofta tänkt på den personen och hoppas verkligen att han räddades, men vi kunde ingenting göra.
Till slut kom Malin fram till byn där det rådde fullständig kaos. Skadade låg huller om buller i ett apotek som gjorts om till sjukstuga och när Malin fick lägga sig på en madrass på golvet ville hon bara sova.
– Jag har aldrig i hela mitt liv varit så trött, men volontärer såg till att hålla mig vaken.