Pappa Daniel: ”Som ett stort hål” • Dog utan att veta om att hon var sjuk
Daniel Nilsson förlorade sin treåriga dotter Alicia i cancer tidigare i år – efter 507 dagars kamp.
Sorgen och saknaden kommer han alltid bära med sig, men den mildras något när han kan släppa ut den.
– Vi grät varje dag i början. Nu finns sorgen här hela tiden men den visar sig inte jämt, säger Daniel i Nyhetsmorgon.
Alicia var en glad liten tjej med bestämda åsikter. När hon var ett år och nio månader, sommaren 2023, upptäckt Daniel och Alicias mamma att något inte stämde.
Vi upptäckte mörka fält vid hennes ögon. Vi kontaktar vården och de gör ett ultraljud som visar att hon hade en tumör i magen på 14 centimeter, säger Alicias pappa Daniel Nilsson.
Det visade sig att Alicia hade drabbats av en högrisk-neuroblastom, en cancerform som drabbar omkring 20 barn varje år och ofta utvecklas i området kring buken.
Det är som ett stort hål idag. Vi grät varje dag fram tills den dagen då Alicia fick sin första cytostatika. Sen i februari tog man ut tumören från magen och då var den lika stor som en grapefrukt i hennes lilla kropp, säger Daniel.
Sjukdomen förvärrades
Alicia har aldrig vetat om att hon varit sjuk. Pappa Daniel berättar att hon aldrig tyckte det varit jobbigt att gå till sjukhuset och inte hade ont. När det var dags för nya behandlingar sprang hon in på avdelningen. Men när läkarna upptäckte en metastas i ansiktet fanns det inget mer de kunde göra.
Sen var vi med henne 24 timmar om dygnet. Jag minns lördagskvällen då var det Melodifestivalen och hon applåderade åt ljudet för hon såg ingenting då, hon hade blivit blind. Sen på söndagen somnade Alicia in, lugnt och stilla, utan oro och ångest. Det var väldigt fridfullt, säger pappa Daniel.
Där tog resan slut, efter 507 dagar i vårdens regi.
Engagemanget mot barncancer
Daniel, Alicia och Alicias mamma är inte ensamma om att förlora ett barn i barncancer. Ett barn drabbas varje dag och ungefär 15 procent överlever inte sin kamp. Daniel fortsätter att slåss mot barncancer på olika sätt.
Vi har kvar Alicias plats i barncancerfondens fotbollslag och det är det som laget handlar om, att alla inte klarar sig. Det är viktigt att belysa det.
Det har nu gått fyra månader sen Alicia somnade in och lämnade jordelivet. Men helt borta är hon inte.
Varje morgon går jag in i hennes rum och säger god morgon, vi har ett stort fotografi på henne som jag pussar på. Sen när vi ska sova drar vi ner rullgardinen och säger god natt. Och så kommer det vara så länge det behövs, avslutar Alicias pappa Daniel.