Om längtan efter barn och oron att inte bli accepterad som pappa
Glädjen var stor när Noah van Dorpel plussade på graviditetstestet men stor var även oron. För Noah är en av få öppna transmän i Sverige som blivit gravida och fött barn.
– För mig var det självklart att jag ville ha barn, men fick höra att som transperson ska man inte skaffa familj, säger Noah i Nyhetsmorgon.
Noahs längtan efter barn var så stor att det dröjde länge innan han accepterade att han var trans. Han kom ut under vidareutbildningen efter gymnasiet men tänkte att det inte gick att kombinera ett liv som transman och en graviditet.
Det hade varit lättare om jag gillade tjejer, men jag gillar killar. Många gånger är det självklart att man som transperson inte ska skaffa familj. Det är förväntat att är man transsexuell är drömmen att bli den man är och släppa allt annat, säger Noah och tillägger.
Men jag kände att jag ville ha barn väldig tidigt i livet, och sen komplicerades det när jag insåg att jag var man.
Konflikten inom Noah
Så efter åtta månaders försökande kom tillslut det positiva graviditetstestet och Noah och hans man Björn skulle bli föräldrar till en liten pojke. Det var både ett enormt glädjebesked liksom ett orosbesked för hur allting skulle gå.
Det var väldigt dubbelt. Hela tiden funderingar kring vad som skulle hända när det började synas och alla förändringar i kroppen. Jag njöt inte av att vara gravid men var tacksam över att få uppleva det. Varje gång jag kände att han sparkade var jag tacksam, säger Noah.
Men i takt med att veckorna gick började det synas att Noah var gravid och det påminde honom om konflikten i hans inre.
Det var väldigt tufft det finns liksom fem bilder på mig när det syns att jag är gravid. Det var svårt att se sig i spegeln men samtidigt känna att jag borde vara tacksam. Men jag fick tillåta mig själv att känna båda.
Efter glädjen kom krisen
Förlossningen gick bra och när lille Mattis kom till jorden kändes allting självklart för Noah. Men han gled så småningom in i en djup depression som varade i ungefär ett år. Förlossningsdepressioner är inte ovanligt men för Noah blev det betydligt mer än så, en form av identitetskris när kroppen och “jaget” hamnade i konflikt med varandra.
Vi hade inte klarat oss om vi inte haft familjen. Hela Mattis första år var sen väldigt kaotiskt och vi hade inte fixat det utan alla föräldrar. Det har varit skönt att i åtta år vara pappa utan att det är allmänt känt att jag fött honom. Det har varit viktigt för min identitet att få vara pappa, säger Noah.
“Skulle inte göra det igen“
Till andra transpersoner som funderar på att bli förälder säger Noah:
Om du längtar efter att bli förälder, så ska du inte tänka att det är omöjligt bara för att du är trans. Hitta din väg. Men om någon frågar mig om jag rekommenderar att bära barn som transman så säger jag: nej, det gör jag inte. Jag ångrar inte att jag gjorde det – inte en sekund – men jag skulle inte göra det igen.