Debattören: Det här är ett systemfel i praktiken
DEBATT. Låt mig berätta om min vän Mahsa.
Hon kommer från Iran. Vi lärde känna varandra under en fjällvandring med organisationen ”Hej Främling!” för ett par år sedan. Mahsa hade nyligen kommit till Sverige – i hopp om ett bättre liv.
Hon har arbetat hårt och gått igenom saker jag knappt kan föreställa mig. I ett land där kvinnor lever med stora begränsningar lyckades hon ändå ta sig framåt. Hon pluggade engelska på nätterna, då internet var mindre övervakat. Efter två universitetsutbildningar i Iran fick hon till slut ett stipendium för att ta sin tredje examen i Sverige.
Det är ett systemfel i praktiken
I Sverige tog Mahsa sin examen, lärde känna nya vänner, engagerade sig, lärde sig svenska och bidrog till samhället. I dag pratar hon fyra språk flytande. Hon är vass på matte, socialt begåvad, lojal, nyfiken och driven.
Och nu riskerar hon att utvisas till Iran – mitt under ett pågående krig.
Det här är ett systemfel i praktiken. Hennes arbete matchar inte det inkomstkrav som Migrationsverket numera ställer för att bevilja arbetstillstånd. I dag måste man tjäna minst 28 480 kronor i månaden – vilket motsvarar 80 procent av medianlönen i Sverige – och summan höjs med flera tusen kronor varje år. Mahsas arbetsgivare ville behålla henne, men hade inte råd.
Jag studerar själv till sjuksköterska och vet att min ingångslön efter tre års studier knappt når upp till det krav som Migrationsverket ställer. Många av mina framtida kollegor – undersköterskor som gör ett livsviktigt jobb – skulle också få en enkelbiljett hem om de befann sig i Mahsas situation.
Vad är det egentligen som pågår?
För några år sedan räckte det att visa att man hade en anställning med kollektivavtalsenlig lön – ofta omkring 13 000–15 000 kronor i månaden. Nu är kravet nästan det dubbla. Politiker pratar gärna om kompetensförsörjning. Men vi skickar hem högutbildade, språkkunniga och
etablerade personer som Mahsa – personer som redan är här, jobbar och vill stanna.
Mahsa är inte ensam. Hundratals personer riskerar just nu utvisning på grund av de nya reglerna. Det är en tyst, administrativ utrensning – som drabbar människor som redan visat att de vill och kan bidra.
Vi förlorar ovärderlig kompetens och engagemang
Hennes enda chans att få stanna är att hon inom kort lyckas säkra en fast anställning med en varaktighet på minst ett år – där månadslönen ligger mellan 29 000 och 30 000 kronor brutto, vilket motsvarar det inkomstkrav Migrationsverket planerar att införa 2025.
Är detta verkligen representativt för Sverige – ett land som säger sig värna om utbildning, integration och mänskliga rättigheter?
Vi förlorar ovärderlig kompetens och engagemang när vi gör det nästintill omöjligt för människor att stanna – även för dem vi påstår oss vilja behålla: de välutbildade, hårt arbetande individer som berikar det svenska samhället.
Det handlar om människoöden – om Mahsa och alla andra unga människor med drömmar, ambitioner och goda framtidsutsikter som berövas sin framtid på grund av ett myndighetsbeslut.
Regeringen och Migrationsverket måste agera:
Pausa det nya inkomstkravet tills en ordentlig konsekvensanalys har genomförts.
Inför undantag för unga akademiker, nyutexaminerade och personer med stark etablering i Sverige.
Sluta höja kravet årligen i takt med att medianlönen stiger, pressad upp av höginkomsttagare.
Situationen för Mahsa är akut.
Ludvig Noreen, journalist och skribent
