22-årige Felix Foyer har påbörjat en resa på cykel – från Karesuando i norr till Smygehuk i söder.
Förhoppningen med den 280 mil långa resan är att samla in pengar till Barndiabetesfonden.
– Det är många som säger vad man får och inte får göra när man har diabetes. Jag vill visa andra med typ 1-diabetes att det mesta är möjligt trots allt, säger han.
När Aftonbladet når Felix Foyer befinner sig 22-åringen och hans vän Anton Ekstrand i Pajala.
Felix har känt av sitt knä så de tar en vilodag. Natten har de tillbringat i ett tält som var fuktigt och fullt av mygg när de vaknade i ottan.
– Vi sa i går när vi cyklade att det var skönt att det inte var några mygg. Det fick vi ångra imorse, säger Felix.
18 mil har de avklarat på cykel under de två dagarna sedan starten. Men drygt 260 mil återstår.
Vare sig Felix eller Anton är vana cyklister, om de kommer att klara av alla tusentals kilometer återstår att se.
– Från början, när Anton kom på idén att vi skulle ge oss av på den här resan, så var det främst för att ha ett äventyr och turista i Sverige. Sedan kände vi båda att vi även ville göra något för andra. Då jag har typ 1-diabetes bestämde vi oss att göra resan till förmån för Barndiabetesfonden, säger Felix.helskärm
”Vill visa kidsen”
Felix var tio, nästan elva år, när han började bli trött och hängig. När hans mamma, som är sjuksköterska, såg honom halsa vätska i stora mängder fick hon en stark misstanke om vad det var – den kroniska och livshotande sjukdomen typ 1-diabetes (T1D).
Felix fick tillbringa sin elvaårsdag på sjukhuset.
Sedan dess har han till viss del vant sig vid sjukdomen, man är ju så illa tvungen till det när man har en sjukdom som ännu inte går att bota.
– Jag har ju lärt mig känna av symtomen i god tid. När jag är låg så blir jag förbannad, jobbig att ha att göra med och trött, sur och ofokuserad. När jag är hög känner jag mig torr i munnen och suddig i blicken, säger Felix Foyer.helskärm
När Felix var liten saknade han förebilder med typ 1-diabetes.
– Du har ju sagt att du vill visa kidsen att något sådant här, som att cykla genom hela Sverige, går trots allt, säger vännen Anton till Felix.
– Ja, det är så många som säger vad man får och inte får göra när man har diabetes, vad man ska och inte ska äta. Jag vill visa andra med typ 1-diabetes att det mesta är möjligt trots allt, säger Felix.
”Skulle betyda allt”
Men även om Felix är för övrigt frisk och stark så är det mesta krångligare när man har typ 1-diabetes. Vännen Anton märkte det tydligt när de skulle förbereda sig inför sin långa resa.helskärm
En hel väska på Felix cykel är fylld av diabetesutrustning. Insulinet måste hela tiden hållas kallt, det blir snabbt dåligt annars.
– Mitt liv hänger ju på att jag har insulin, säger Felix.
När Anton tyckte att de kunde ta med lite snabbnudlar och sedan ”käka mat längs vägen” fick Felix förklara att det inte funkar så för de med diabetes.
Felix måste tänka på att få i sig rätt sorts kolhydrater, att ta regelbundna pauser då fysisk träning påverkar blodsockret, och att hela tiden ha tillgång till druvsocker och bra mat.
De två vännerna har startat ett Instagramkonto där man kan följa deras resa. De pengar som de får in kommer de att skänka till Barndiabetesfonden.helskärm
Trots att 72.000 svenskar, varav cirka 8.000 barn, har typ 1-diabetes, satsas idag enligt Barndiabetesfonden inte tillräckligt med pengar på forskningen kring ett botemedel.
– Det skulle betyda allt med ett botemedel. Det tar så mycket tankekraft, så mycket av ens vakna tid, att hålla koll på sjukdomen, att hela tiden behöva parera och tänka framåt. Ett botemedel hade inneburit en sådan lättnad, säger Felix Foyer.