Femton krigsskadade barn har fått några veckors paus från kriget i Ukraina.
I Sverige får de återhämta sig och samla kraft för att fortsätta sin rehabilitering.
På onsdagen togs de emot av drottningen och kronprinsessan på Kungliga slottet.
Rullstolens hjul guppar mjukt upp på den tjocka mattan och lämnar den gamla slottsparketten med ett knarr. Luften i rummet dallrar av spänning och förväntan. Samtidigt är blickarna som byts över de runda borden avvaktande.
I spegelsalongen på Kungliga slottet har ett femtontal skadade barn samt några föräldrar och lärare samlats. De kommer från Ukraina och har upplevt det fasansfulla kriget på nära håll. Alla barnen har på något sätt skadats av bomber, skott eller granater.
– Jag satt i en bil med min mamma och syster när bomben exploderade. Jag låg på sjukhus länge, berättar Kyrylo Nimchenko som är 15 år gammal.
Hans lillasyster, Varvara som är 10 år, fick också svåra skador av explosionen.
De vet vad ett liv är värt
I deras ögon avspeglar sig något som inte går att fånga i ord. Kanske är det vissheten om att oavsett hur mycket de berättar, kommer vi aldrig riktigt att förstå. Den som har haft en gevärspipa i ögonhöjd, sett en kroppsdel trasas sönder eller en släkting dö bär på en annan sorts medvetande.
De vet vad ett liv är värt. Och de är just nyblivna tonåringar.
Under de väldiga kristallkronorna dukas det fram saft, kaffe, te och söta små bakelser prydda med jordgubbar i rader. Det klirrar av silverskedar mot porslin. Ett piano fyller rummet med svenska sommarlåtar och det är för en sekund outhärdligt att möta barnens blickar.
Två världar möts i ett förkrossande inre ögonblick. Till det yttre är det vackert.
För en stund har barnen en paus från kriget.
Lockar barnen att skratta
Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria kliver in i salongen. Sommarklädda och med ögon som söker barnaögon.
– Jag hoppas att ni har det väldigt fint här i Sverige de här dagarna och att alla är snälla mot er, säger drottningen när hon kliver fram till mikrofonen i mitten av rummet och skickar med hälsningar från både prinsessan Madeleine och prins Carl Philip.
Det krävs humor och skratt för att få barnen att slappna av. Drottning Silvia vänder sig till sin dotter och ber henne berätta hur det är att bo i ett slott med över 600 rum.
Kronprinsessan skrattar och skakar på huvudet.
– Det är svårt att gå rätt här. Jag tror bara att det är min pappa som hittar överallt på slottet. Jag gick vilse två gånger när jag var på väg hit, säger hon.
Tar selfies med Victoria
Drottningen och kronprinsessan väljer varsitt bord, slår sig ner och börjar prata med barnen. De har hjälp av flera tolkar för att samtalen ska flyta. Tobbe Trollkarl börjar trolla för barnen vid ett annat bord och plötsligt är hela spegelsalongen fylld av barnskratt och trivsamt sorl.
Det tas selfies med Victoria som flera gånger relaterar till barnen genom att berätta om sin egen familj.
– Åh, du är tretton år, det är min dotter också! Hon älskar att spela basket, vad gillar du?
En flicka med bleka kinder, nedslagen blick och händer som kramar fingrar väldigt hårt tittar plötsligt upp. Det är inte ett leende som väcks, men i alla fall en glimt i ögonvrån.
– Alla barn i Ukraina är enormt påverkade av kriget. Man räknar med att vart femte barn har en anhörig eller nära vän som har dödats. Högstadiebarnen ligger ungefär två år efter i utbildning och mer än 1 600 skolor är förstörda. Hälften av barnen går inte i skolan fysiskt så de är extremt märkta av kriget, säger Svante Norgren, barnläkare och chef på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Barnen har haft svåra krigsskador
Han berättar att barnen som är på slottet har varit svårt skadade.
– Fyra av dem sitter i rullstol, ett par är amputerade. Många har haft traumatiska hjärnskador, säger Svante Norgren.
Men de är även märkta psykiskt.
Han har varit i Ukraina flera gånger. Senast i Kiev förra året efter att Okhmatdyt, Ukrainas största och viktigaste barnsjukhus, träffades av en missil. Akutsjukvården avstannade aldrig. Intensivvårdsläkarna slängde sig på golvet och hoppades på det bästa. Läkarna som stod och opererade fortsatte, de kan aldrig lämna en patient på operationsbordet.
Det är tack vare organisationen Beredskapslyftet i samarbete med Astrid Lindgrens barnsjukhus som barnen under tre veckor får lämna kriget.
”När det är kris är jag som bäst”
Fredrik Hillelson som är medgrundare till Beredskapslyftet går med säkra steg mellan borden och småpratar med barn och vuxna.
– Jag är gammal officer så jag är en extrem doer. När det är kriser då är jag som bäst, säger han med ett skratt.